Hur och varför patient blev "kund"
För att förklara varför patienter har blivit brukare och klienter eller som Hanne kallar "kunder", kräver det att man berättar lite om psykiatrins historia och om den psykiatrireform som skapades på slutet av 1990-talet. Historiskt sett före reformen var människor som betecknades som psykisktsjuka eller förståndskandikappade förpassade till ett liv på institution i form av mentalsjukhus helt avskild från övriga samhället. Ett mentalsjukhus var ett samhälle i sig avskilt från övriga samhället med höga murar eller plank byggda för att man inte skulle kunna ta sig ut. Där inne fanns sjukhusavdelningar, byggnader för aktivitet och arbete och små parker för promenader. Ofta var de långt självförsörjande med eget vattentorn och grönsaksodlingar. Även egen kyrkogård var vanligt förekommande så att de intagna inte ens undgick statens instutionsklor efter döden. På instutionen var den intagne helt underställd sin läkare ock patienterna utsattes ofta för rena övergrepp av expertisen som visste patientens och samhällets bästa. De flesta har nog hört talas om lobotomeringar och tvångsteriliseringar. Även behandlingar som varma bad där patienten lindades in i tyg och fick ligga timmar i varmt vatten och insulinbehandlingar förekom. Insulinbehandling gick ut på att ge patienterna höga insulindoser så att medvetslöshet inträder för att sedan återväcka dem med att tillföra socker. Dessa experimentella behandlingar har senare förkastats som behandlingsmetoder och endast elbehandling finns kvar.Psykiatrireformen. Att betvinga någon som har funktionsnedsättningar till ett livslångt anstaltsliknande liv utan självbestämmande över den egna kroppen strider mot grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som bland annat FN har deklarerat. Därför skapades psykiatrireformen för att återföra dessa människor och integrera dem i samhället. Öppenvård skapas för att kunna tillgodose den medicinska eftervården och hemkommunen (eller den kommun patienter väljer bo) åläggs fixa omsorgen som bostad, meningsfull sysselsättning och meningsfull fritid med mera enligt lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Dessa patienter skall också ha samma rätt till autonomi (självbestämmande över sin kropp och sitt liv) som alla andra människor i samhället vilket medför att de har rätt till att vara delaktig i alla beslut som fattas som rör dem, eller om de inte kan företräda sig själva bli företrädda av t.ex en närstående.
Det är därför den underställde patienten har blivit "kund" och eftersom staten/landstinget inte längre har allt ansvar att tillgodose vård och omsorgsbehovet på en institution krävs det numer att psykiaterna i öppenvården samarbetar både med kommuners socialtjänst, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Alltså mer pappersarbete än insulinbehandlingar för psykiatern är följden av reformen som skall sätta individens behov främst.
Den som vill veta mer rekommenderar jag Karl Grunewalds bok Psykiska handikapp: Möjligheter och rättigheter.
Psykiatrisköppenvård som "frisersalong"
Hanne Kjöller beskriver den öppna psykiatriskavården som en frisersalong, vilket förmedlar att man bara kan ringa dit när man mår dåligt eller behöver lite papper. Så är inte fallet. För att ha rätt socialadress måste man ha en fastställd och dokumenterad diagnos. Vi kan ta min synskada som exempel fastän det är en fysiskfunktionsnedsättning. Jag kan inte gå till syncentralen bara för jag tycker jag ser dåligt och kräva insatser. Det finns fastställda kriterier som en ögonläkare måste fastställa innan denne kan skicka mig dit. Min erfarenhet från syncentralen är att alla beslut som rör mig och min funktionsedsättning diskuteras i samtal där. Om tillexempel Försäkringskassan är inblandad har möten där FK-handläggaren, jag (i form av autonom person), synpedagog och kurator från syncentralen ägt rum där och jag blivit kallad, alltså jag springer inte själv med papper och kan pressa en part på insatser som i Hanne Kjöllers exempel med mannen som vill ha utökad assistans. Om det inte funkar samma i öppenvårdspsykiatrin i Stockholm ser jag det mer som systemets fel snarare än klienternas. Mannen skulle bli kallad till möte med psykiatrin och kommunens lss-handläggare för att diskutera dessa möjligheter. Hannes artikel ger också sken att det är psykiatrin som avgör annat än medicinska insatser, men när gäller lss har kommunen patient/brukare/"kund" är skriven i yttersta ansvaret enligt lag. Det är även de som betalar för insatsens 20 första timmar i veckan. Socialsekreterare eller lss-handläggare bereder ärendet och Socialnämnden fattar beslut, vilket kan överklagas till Förvaltningsrätten. Samma med färdtjänst som är kommunens socialtjänst som ansvarar om de inte har överlåtit den till regionala kollektivtrafikmyndigheten, då ansöker man dit. Överklagan sker också till Förvaltningsrätten.Om en aktör inom vården beslutar sig för att förvandla sin praktik till "frisersalong med nöjd-kund-garanti" finns det även en tillsyningsmyndighet att se upp för, Socialstyrelsen. Om andra instanser som kommunen eller Försäkringskassan får in massa undermåliga och felaktiga intyg borde de anmäla detta. Förutom se till att lagar som sjukvårdslagen efterlevs skapar Socialstyrelsen förordningar och regler hur läkare skall arbeta. Socialstyrelsen har bland annat talat om hur min synskada ska klassas och snart inför de nya riktlinjer restriktivare sjukdomsbegrepp som gör det svårare för patienter få diagnoser som inte bygger på kliniska data.
Vad mer som väcker frågor kring historien med den deprimerade mannen i rullstol som vände sig till psykiatern för intyg om behov till ökad assistans är vad gjorde han där? Psykiatern har inget med fysiska handikapp att göra och depression ligger på primärvårdens vårdcentralers bord. Många undrar varför man skall vända sig till allmänläkarna på vårdcentralen och inte psykiatrin. Det är för att man måste fastställa med provtagning och undersökningar att det inte är fysiska sjukdomar som ligger bakom tillståndet. Jag tillexempel sökte vård för depression med symptom som mental- och fysisktrötthet, nedstämdhet, minnes- och koncentrationssvårigheter. Det hela visade sig vara diabetes och botas inte med "lyckopiller" och kbt. Diabetes får man inte på en natt så andra symptomer som att jag pissade som en häst och drack som för två samt haft kramp i bland tänkte jag inte på, bara det som var alltid närvarande och påminde om depression.
Myten om det sjukförsäkringsfuskande folket
Det finns en myt som delvis skapats av alliansen för att kunna rättfärdiga åtstramningar och nedmontering av sjukförsäkringen att fusket är utbrett, Hanne Kjöller, trots att hon jobbar på en tidning som kallar sig oberoende liberal spelar Reinfeldt & co rätt i händerna och späder på denna myt. Samhällsklimatet och misstroendet mot oss med funktionshinder är tillräckligt stor utan dessa myter späds på och sprids.Jag tycker att alla läser ETCs artikel "Inte ett fuskande folk" från 2011, där de bland annat intervjuar Tomas Höglund, verksamhetschef på Försäkringskassans kontrollenhet, som säger bland annat följande:
Sammanlagt betalade Försäkringskassan ut omkring 200 miljarder i socialförsäkringar förra året. Om en tredjedel, cirka 106 miljoner, av återkraven verkligen visar sig vara bidragsfusk skulle det betyda drygt 5 promille av alla utbetalningar. – Svenskarna är inget fuskande folk. De allra flesta får sin ersättning ärligt och de felaktiga utbetalningarna sticker inte ut i ett internationellt perspektiv, säger Tomas Höglund.Hanne Kjöller skriver i slutet av sin ledare:
Och det är orimligt att mottagningarna ska syssla med vad som mer är försörjningsstöd än psykiatri när Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten gått bet.Inte mycket i sak att tilläga, mer än jag trodde det var Svenska kyrkan som var den som i sådana situationer fick agera försörjare i alliansens nya mössan i handen-samhälle.
Vad några andra tycker
Någon tycker dagens ord är vårdkund, andra att Hanne Kjöller göder fördomarna, att DN borde skämmas, en annan att det är prov på konsten att lura en väljare. Andra ställer frågor som har DN startat valrörelsen?, och om det är rötmånad på ledarsidan?, eller hur kan vi veta att Hanne Kjöller är Hanne Kjöller, egentligen?Läs även andra bloggares åsikter om Bidragsfusk, Sjukförsäkring, Öppenvården. Psykiatrin, Invandrare, Hanne Kjöller
Hanne Kjöller är anställd för att föra ut det borgerliga politiska budskapet och har gjort det med den äran, så pass bra att det nu finns en allmän uppfattning om att det är fusk i sjukförsäkringssystemet som är problemet (kallat bidrag istället för försäkring) istället för skattesmitning, som vi faktiskt vet och har siffror på är enormt. Alliansens vänner är skattedribblande "entreprenörer", så det är inget att förvånas över att de får vara ifred, medan man tar överskottet i sjukförsäkringen till skattesänkningar i synnerhet för denna grupp. Att Kjöller sprider lögner om hur vården fungerar är bara ett led i att svartmåla sjuka människor som lata parasiter som egentligen inte har behov av vare sig vård eller försäkringar och att det därför inte gör något att skära i de här verksamheterna och ge pengarna till människor som egentligen inte behöver pengarna eftersom de vare sig är sjuka eller arbetslösa. En omvänd Robin Hood-politik av klassiskt borgerligt snitt. Inget konstigt med det; det är ju vad de velat göra hela tiden, oavsett om det är Centern vi talar om eller Moderaterna.
SvaraRadera