SvD slår på krigstrumman efter bombdåd

När en man utför en självmordsbombning i centrala Stockholm den 11 december är det naturligt att falla i skräck och chock, det är ju ingen del av vår vardag. När den omedelbara faran lagts sig och chocken träder in är det viktigt att försöka finna lugn och eftertanke och försöka tänka rationellt så man inte gör något irrationellt i stundens hetta (chocken), på alldaglig svenska "Försöka hålla huvudet kallt". Det är det krishantering efter katastrofer försöker uppnå. Vid tillexempel en brand försöka lugna brandoffren så de inte springer in i det brinnande huset för att hjälpa brandmännen som just fått ut dem  att få ut fler.

SvD tycker dock att man ska hantera krisen annorlunda, med mer adrenalin pumpande vrede och omedelbar (mindre noga analyserad) handling:

Vi ska inte bli rädda, vi ska bli förbannade. När någon spränger sig till döds i hopp om att ta oskyldiga medmänniskor med sig i graven, och plocka en sorts förvridna poäng på kuppen, kan det inte bara mötas med sval och behärskad analys. Det måste till en stark och tydlig reaktion av vrede och beslutsamhet från dem som har fått förtroendet att leda landet. Men också från medborgarna själva.

För mig kunde detta lika gärna vara en översättning av ett tal från George  W. Bush efter 11 september attacken. Det var samma retorik han förde och nog reagerade de starkt, tydligt med vrede och beslutsamt utan behärskad analys. Frågan var om detta ledde till en bättre och tryggare värld för någon?

Själv får jag känslan av deja vu när läser detta och tänker "Nej, inte engång till, det funkar inte." Men om man absolut måste tänka i dessa banor föreslog en annan bloggare att man skulle upplåta ett Guantanamo på Åland och skicka dit alla naprapater som en förebyggande åtgärd. Har fler några vredgade kraftfulla handlingar som kan utföras utan för mycket analyserande och avser att yppa dem i ironi kan ni lämna dem här, mer allvarligt menade förslag hänvisas till andra ställen... förslagsvis hos SvD.