FRA också rädda för att skicka elektroniskpost

Läste en artikel i NyTeknik där Försvarets radioanstalts informationschef Anni Bölenius säger följande om att en påstådd anställd som kallar sig Lars läckt hemlig information om missförhållande i verksamheten:

Däremot är det inte bra att sekretessbelagd information skickats via öppen e-post. Av allt att döma har dock syftet inte varit att medvetet röja hemliga uppgifter.

Det är ironiskt att de är som vi andra dödliga oroade över att den privata kommunikationen tas del av andra än den är avsedd för och måste avväga vad är lämpligt att skicka och inte med elektronisk brevförsändelse.

Så här i juletider tar vi fasta på vad de säkerhetsmedvetna i sverigesspionfabrik säger och jag uppmanar till betänklighet. Elektroniska julkort kan vara billigt och miljömedvetet. Men det kanske är bättre att skicka dem med posten i ett kuvert? På så sätt riskerar man inte att vissa myndigheter inom och utom riket för reda på vilka personer du umgås med och kartlägga dig med ett sociogram, ej att förväxla med blommogram (som också är en företeelse som man med ökad risk kan "utsättas" för så här vid juletid).

SvD slår på krigstrumman efter bombdåd

När en man utför en självmordsbombning i centrala Stockholm den 11 december är det naturligt att falla i skräck och chock, det är ju ingen del av vår vardag. När den omedelbara faran lagts sig och chocken träder in är det viktigt att försöka finna lugn och eftertanke och försöka tänka rationellt så man inte gör något irrationellt i stundens hetta (chocken), på alldaglig svenska "Försöka hålla huvudet kallt". Det är det krishantering efter katastrofer försöker uppnå. Vid tillexempel en brand försöka lugna brandoffren så de inte springer in i det brinnande huset för att hjälpa brandmännen som just fått ut dem  att få ut fler.

SvD tycker dock att man ska hantera krisen annorlunda, med mer adrenalin pumpande vrede och omedelbar (mindre noga analyserad) handling:

Vi ska inte bli rädda, vi ska bli förbannade. När någon spränger sig till döds i hopp om att ta oskyldiga medmänniskor med sig i graven, och plocka en sorts förvridna poäng på kuppen, kan det inte bara mötas med sval och behärskad analys. Det måste till en stark och tydlig reaktion av vrede och beslutsamhet från dem som har fått förtroendet att leda landet. Men också från medborgarna själva.

För mig kunde detta lika gärna vara en översättning av ett tal från George  W. Bush efter 11 september attacken. Det var samma retorik han förde och nog reagerade de starkt, tydligt med vrede och beslutsamt utan behärskad analys. Frågan var om detta ledde till en bättre och tryggare värld för någon?

Själv får jag känslan av deja vu när läser detta och tänker "Nej, inte engång till, det funkar inte." Men om man absolut måste tänka i dessa banor föreslog en annan bloggare att man skulle upplåta ett Guantanamo på Åland och skicka dit alla naprapater som en förebyggande åtgärd. Har fler några vredgade kraftfulla handlingar som kan utföras utan för mycket analyserande och avser att yppa dem i ironi kan ni lämna dem här, mer allvarligt menade förslag hänvisas till andra ställen... förslagsvis hos SvD.

Läckornas tid

Läckornas tid kunde vara en ny roman av författarinnan Camilla Läckberg, men det är ingen roman, det är ett faktiskt samhällsfenomen som är aktuellare än någonsin i vårt moderna informationssamhälle.

Läckornas tid handlar om att de som är satta att förvalta samhället misstror de övriga samhällsmedborgarna och massövervakar dessa konstant med myndigheter som FRA (Försvarets radioanstalt). Vi var förvarnade att viss information kunde överlåtas till främmande makt men nu visar det sig att FRA läcker rådata till andra länder som de själva får filtrera och analysera. Detta är ungefär som om Efterlyst skulle spela upp allt material från övervakningskameran på NK efter Anna Lindh mordet i ett program istället för att plocka ut de delar som bara visade den misstänkte. "Vanligt" folk är oroade och förfärade att myndigheter döljer för lite av den information de besitter om dem.

Socialchefens triangel

Socialchefen i Marks kommun Magnus Andersson har vid något tillfälle efter Uppdrag gransknings inslag om de brutalt omplacerade familjehemsbarnen kommenterat fostermammans lämplighet i en liknelse med en triangel. Jag minns inte om jag hörde det i programmet eller läste det efteråt i Markbladet eller Borås tidning. Om du känner igen detta och vet lämna gärna lite länkkärlek i kommentarsfältet.

Hursomhelst målade han upp en bild med en triangel med barnen i centrum. Triangelns hörn var de inblandade parterna kring barnen socialtjänsten, biologiska mamman och fostermamman. För barnens bästa var dessa tvungna att alla var och en komma bra överens och samarbeta väl med alla. Därför såg han det som ett hinder att barnen skulle få komma tillbaka då fostermamman omnämt den biologiska mamman och socialtjänsten på sin blogg. Jag har visualiserat Anderssons triangel genom att rita den. FM står för fostermamman och BM för den biologiska mamman. De svarta pilarna symboliserar hur kommunikationen och samarbetet kring barnen ska enligt honom verka.

När havererade socialen i Mark?

Det var i år 2010 som Marks kommun blev rikskändis på ett allt annat än ett smickrande sätt då media över hela riket rapporterade om att Socialstyrelsen efter anmälningar granskat kommunen och kommit med kritik som kan liknas med total sågning. Har läst på andra bloggar och sett tidningsartiklar att de granskades gällande barn och ungdomar 2007 och då fått gott omdöme. Var allt bra i Marks kommun före 2007 kan man undra? Även om barn och ungdomsenheten fungerade har jag själv erfarenhet att allt inte stod rätt till i kommunen.

Jag vill berätta om mina erfarenheter även om det är vanskligt och den berör en person som inte längre är i livet och som kan inte samtycka. Jag väljer att skriva om detta endå då det finns allmänintresse att historien berättas och jag gör det med stor omtanke till personen utan omnämna honom mer än nödvändigt. En del som läser detta kanske känner igen historien och känner honom och jag önskar att ni behandlar minnet av honom på samma sätt.

Läge för det goda livet?

De flesta kommuner men inte alla har en kommunslogan. Oftast en friskt hurtig eller underfundig fras som talar om vad som kännetecknar kommunen, eller vad den har att erbjuda - ett signum. Syftet med dessa är att sätta kommunen på kartan och locka till sig nya innevånare, företag eller turister. Några exempel är Malmö som har slogan "Mångfald, möten och möjligheter" , eller Jönköpings kommuns "Ljuset vid Vättern".

Min kommun som är Marks kommun har slogan som lyder "Läge för det goda livet". Jag som är nerflyttad från södra norrland tyckte att denna slogan var passande när jag kom hit. Vacker natur med böljande dalgångar och avskildhet men ändå närhet till städer som Borås, Göteborg, Varberg och Falkenberg och via Landvetters flygplats kunde man enkelt nå hela världen om man så önskade. Där jag kom från var man som ungdom fast i sin "håla", men  här kunde jag enkelt ta del av landsbyggdens lugn och natur och om jag ville ha omväxling, storstadspuls och uteliv.