Socialchefens trianglar kommit till användning igen?

I december skrev jag ett inlägg som döptes till Socialchefens triangel. Inlägget var ett bemötande till Socialchefen i Marks kommun Magnus Andersson som i bland annat Uppdrag granskning tidigare förklarar hur de resonerat kring fosterbarnens omplacering genom att måla upp en triangel. I korthet gick förklaringen ut på att barnet är i mitten av en triangel och de runt omkring denna måste komma överens och tycka om varandra för barnets skull. Han hävdade att den bloggande fostermamman inte klarade det och därför var det nödvändigt med en omplaceringen som skett på ett sådant sätt att man kunde tro barnen svävade i omedelbar dödsfara i deras dåvarande hem.

Jag reagerade mot hans förklaring av två orsaker, dels att det lät som en dålig efterkonstruktion för att rädda socialtjänstens anseende i den mån det gick, men mest av allt att den saknade barnperspektiv. Den går ju ut att personer runt barnet talar kring (eller över huvudet på barn, barn är ju ganska korta) barnet som ett objekt.

Fokuset på barnen var även något som också Socialstyrelsen och experter sades sakna i detta ärende när de intervjuades i Uppdrag gransknings inslag.

När man sedan tio och en halv månad senare kan läsa i  Borås Tidning att socialtjänsten återigen misslyckats med en fullständig utredning i ärendet, och experter och Socialstyrelsen sågar även denna, pågrund av att  den saknar barnens åsikt om hur de vill ha det. Då kan man undra. Undra över om inte Socialchef Magnus har haft en internutbildning för den nya personalen inklusive Superhandläggarna i hur man jobbar enligt hans  trianglar.


Läs även andra bloggares åsikter om Marks kommun, Socialtjänsten, Barnutredningar