Döda myten om den förträffliga vården - Rädda liv.

Att den svenska vården blir sämre och sämre är det nog många fler än jag som märkt och upplevt. Allmänt tycks det dock vara så att tron att vi har världens bästa vård lever stark. I min mening vore det bra om denna myt dog ut så att vi kan se på vad vi har utan vanföreställning baserad på gamla meriter som riskerar människoliv.

Det här är min senaste erfarenhet om den "goda" svenska vården. Det började tidigt i våras att en leverfläck/födelsemärke på min arm ändrade karaktär genom att bli stor, blekrosa och fick en djup mörk krater i mitten som inte ville läka.

Som sig bör kontaktade jag min vårdcentral för att kolla upp den som man uppmanas till. Ev. hudcancer är inget man leker med utan kostar minst 500 människoliv årligen i vårt land.
 Jag fick snabbt tid till distriktssköterska som mätte, tittade och klämde och satte upp mig för läkarbesök för ytterligare bedömning. Jag åkte hem och väntade på läkar tid i veckor som blev månader och under denna långa väntan gick jag oroligt och kollade min arm flera gånger om dagen.

Efter att inte stå ut att vänta på den utlovade tiden ringer jag vårdcentralen och så aggressivt en utsatt person i dagens samhälle måste försvarade min rätt till vård. Anledningen till att jag inte fick läkartid berodde på att det inte fanns läkare längre och att det var svårt att få in nya och problemet gällde i hela landet.

Samtalet slutade att jag och sköterskan rök ihop i luren efter att hon hade förklarat att vårdcentralen hade stort upptagningsområde och måste erbjuda alla patienter en egen tid hos doktorn. Här kommer en god regel till vårdpersonal som måste hantera ångestladdade personer - behandla dem inte som de också vore dumknullade i både kvadrat och kubik! Gör bara inte det, punkt.

Där tog samtalet slut jag fattar väl att vårdcentralen inte kör med gruppbehandling man blir inte kognetivt idiot för man har problem med armen. Efter vi råkat i regäl konflikt avslutar hon samtalet med att snabbt säga att vårdcentralschefen skall kontakta mig i stället. Den som tror att vårdcentralschefen ringde tror väldigt fel. Ingen läkartid dök upp heller.

Tillslut insåg jag att min enda chans till vård var att lista om sig på annan vårdcentral. Att för mig byta vårcentral innebär även att jag på köpet tvingas byta diabetessköterska och som användare av föreskrivna förbrukningshjälpmedel blir tvungen att "träna upp" en ny distriktssköterska att beställa rätt. Allt för en prick på en arm. Ska det vara så? Om inte varför är det då så?

Dö och återfödas som hund

Är kanske ett alternativ... Vi har två hundar var av den ena har problem med hälta. Att få tid till veterinär tog två dagar. Att få tid till annan klinik för utlåtande från annan veterinär tog inte mycket längre. Så människor med eventuell cancer får vänta uppemot halvår för bedömning och borttagning av födelsemärke medans en halt hund får vård direkt. Det är ju fan sjukt och under all kritik!

Varför finns det veterinärer tillgängliga men inga primärvårdsläkare? Det attraherar ju samma typ av människor och utbildningen är lika lång. Fundera på det ni mindre kompetenta landstingspolitiker och klarar ni inte det syssla med något annat!

Begrav myten inte människor 

Medans politiker kliar skallen eller rullar tummar tycker jag vi begraver myten om den effektiva goda svenska vården. Begrav den och inte patienter som dör i det tysta för att de inte behandlas eller felbehandlas i en vårdorganisation som är allt annat än bra.

Har du liknande erfarenheter? Berätta offentligt och hjälp till att ge sannare bild och påverka. Det kan rädda liv och minska lidande.


Läs även andra bloggares åsikter om vårdmyt, primärvård, hälsa, sjukvård, landstingspolitik