Socialstyrelsen och WHO utövar odemokratiskt maktspråk

I senaste numret av Synskadades Riksförbunds medlemstidning, SRF Perspektiv, skriver en synpedagog om Socialstyrelsens nya klassificering av synförmåga. Han skriver bland annat:

Men de nya reglerna bryr nog sig ingen om, de är nämligen helt bort i tok. De stämmer inte ur semantisk synpunkt eller utifrån hur man brukar beskriva fenomenet "dålig syn". Åtminstone är det orimligt att en statlig myndighet utövar maktspråk i frågan. Ord har olika betydelse på olika språk och det är bara att acceptera. Språket är demokratiskt, som Språkrådet och Fredrik Lindström brukar framhålla, och jag tycker man bör värna om demokratin.
---
Utgångspunkten är i stället: Först och främst är vi människor. Även om mötet i danska Kolding nästa år inom den nordiska synpedagogiken försöker tillföra neurologi och kognitiva processer till synpedagogiken, är min bestämda mening att en synförlust i första hand är en förlust som skapar förvirring, kris och krisreaktioner. Det är ett emotionellt dilemma som man måste bearbeta under lång tid innan man är vad man har blivit. Vad ska man då kalla det man har blivit? Barn som ser dåligt kallade vi i SE MER-projektet för "barn med synnedsättning". Men om man sedan skulle kategorisera olika grader av dålig syn, då kan man inte ge blindheten olika grader. Ordet blind går inte att komparera. Detsamma gäller ordet döv och ordet amputerad. Antingen är man det eller också är man det inte.

Eftersom jag är professionell synpedagog och samtidigt en av de drabbade försöker jag undvika att jämföra min egen synnivå med andra. Men i det här fallet kan man fråga sig om min synskärpa på 0,05 verkligen stämmer, eftersom Socialstyrelsen har bedömt (eller dömt) mig till att vara blind. En blind cyklist, en blind inlineåkare, en blind person som använder synen maximalt. Du hör själv, min käre expert på Socialstyrelsen. Det ni säger på era kontor och i era teorier stämmer inte i verkligheten.

Enligt Socialstyrelsen är jag blind på mitt vänstra öga (korrigerad skärpa 0,04). Jag känner mig inte alls blind men är visst det ändå och därför lika bra att tala om att jag är det för omvärlden.

Jag: Hej omvärlden! Jag är från och med nu blind på mitt vänstra öga!
Omvärlden: Hur kommer det sig att du kan se mig lite?
Jag: Därför att jag inte är lika blind som dom blindaste är, jag är liksom blind på ett annatvis än dom.

Vad är nästa steg efter du och jag lärt oss och tagit till oss Socialstyrelsen påtvingade begrepp utan språklig förankring i samhället? Olika grader av kliniskt död kanske? Hur skulle det låta med en ett sådant här inslag på tv-nyheterna i framtiden:

- I morse fann man ett ungt par döda i en lägenhet i centrala Stockholm. Polisen bedömer att kvinnan är lätt avliden medan mannen bedöms som medelsvårt till svårt avliden. Dödsorsakerna är ännu inte fastställda. Slut från TT.

Snälla Socialstyrelsen gör något vettigare av statenspengar...

Läs även andra bloggares åsikter om Socialstyrelsen, Sjukdomsklassifiering, Språkbruk, Synnedsättning