Kan man ta farväl utan förberedelse?

Läser på "Fostermammans" blogg att hon av Marks kommun fått veta att hon har fått träffat hennes omplacerade fosterbarn tre gånger under hösten och under dessa tillfällen haft tid att ta farväl av dem och det räcker.

Jag ringde upp Patrik Larsson (S) ordförande i utskottet och frågade vad de kom fram till på mötet nu d 29 dec.
Jo de hade tagit beslut att vi inte skulle träffa barnen mer. Han menade att vi hade fått tre umgängen under hösten för att göra ett avslut och nu hade det gjorts så därför fanns det ingen anledning att ha fler.

Så enligt denna Patrik Larsson fattas beslut att den 29 december att de inte finns anledning för ytterligare träffa dem för hon borde tagit farväl under hösten... min fråga till denne Patrik blir - Kan man ta farväl utan förberedelse?

Jag lider med fostermamman och fosterbarnen när läser denna domförkund hon fick i telefonen. Jag har själv erfarit hur det är att ställas inför ett absolut slut utan att ta riktigt farväl. När jag var i nedre tonåren ringer telefonen hemma hos oss och mamma bryter ihop i telefonen. Efteråt talar hon om för mig och min syster att det var ifrån det rehabilitetshem vår handikappade pappa vistades på. Han hade tre år tidigare drabbats av en stroke i sömnen och blivit halvsidesförlamad, nu ringer de och meddelar att han är död. Han hade gått på toaletten och larmet larmade och när de kom in på toaletten satt han död lutad mot larmknappen på väggen bredvid. Det hade gått fort och han såg fridfull ut hade personen som meddelat oss tröstat med.

Detta vart väldigt omtumlande speciellt för mig som fortfarande levde kvar lite grann i den naiva barnatron att människor blir 90 år gamla hamnade på hemmet och deras barn var i medelåldern när deras föräldrar dör. Jag var långt från vuxen och min pappa hade långt kvar till pensionsåldern än längre till ålderdomshemmet, detta var bara en dröm, en ond dröm. Tiden gick fort i detta omtöcknade tillstånd och alldeles för snabbt stod jag framför en öppenkista i Ovanåkerskyrka. Jag hade precis fått klart för mig att det var nu jag skulle ta ett sista farväl av min pappa. Min mamma vidrörde hans knutna händer och kysste honom på kinden. Själv var jag inte förberedd och kunde knappt titta på honom än mindre vidröra hans kropp trots att mamma försökte locka mig och visat att det inte var något hemskt. I dag är jag 37 år gammal och fortfarande lider endel över att det sista, det absoluta farvälet blev så obefintligt.

Min fråga till  Patrik och övriga inblandade i kommunenstjänst blir - Kan man ta farväl utan förberedelse?

När man läser i utbildningar inom socialtarbete lär man sig att ett professionellt arbete med kontakt med klienter måste ha tydlig början, en avrundning och ett tydligt avslut. Detta oberoende om mötet/samröret varar en timme, tio gånger eller flera år.

När jag läste kursdelen Omvårdnad och Omsorg läste vi blandannat Clarence Crafoords bok "Människan är en berättelse - tankar om samtalskonst". En mycket lättläst och tänkvärd bok som passar alla som gillar människor och samtal. Han beskriver detta som jag tog upp som en flygresa. Den har en start där piloten och flygvärdinnor ger information som är viktig för resan och vad man kan förväntas om den. När man närmar sig landningen förbereder de den på samma sätt och under denna fas kan man avbryta landningen. Tillslut har planet tappar fart och höjd och landning är oundviklig, pilot och flygvärdinnor tackar för resan och passagerare lämnar planet.

Om vi applicerar detta på sociala arbetet, kan utgå från 10 planerade träffar. Vi börjar med informera om att vi har tio träffar och vad klienten kan förvänta sig under dessa. När vi sedan kommer till den sjunde träffen kan vi avsluta den med att påminna att tiden går fort och det bara är två gånger kvar tills det är slut. Då hinner båda parter förbereda detta så det inte kommer som en chock och allt inte hunnit blivit sagt. I bland tar resor slut fortare och på ett sätt som var oförutsägbart, exempel den proffessionella eller klienten omplaceras av någon anledning, det är då fortfarande viktigt med ett tydligt och någorlunda förberett avslut.

Min fråga till  Patrik och övriga inblandade i kommunenstjänst blir - Kan man ta farväl utan förberedelse?

Det är nu nytt år, 2011, men de problem socialtjänsten i Marks kommun dragits med under flera år och som skulle rättas till är precis lika illa idag. Detta trots medialbevakning, utredning av Socialstyrelsen, sparkade förtroendevalda och tjänstemän, polisanmälningar, inhyrning av konsulter och superkonsulter, allt är sig likt.

Därför avslutar jag med ett upplysning till främst Patrik Larsson. Uppdrag utan klientkontakt, som i ett utskott, kan avslutas snabbt utan större farväl och utan skapa trauman. Begrunda och överväg detta tycker jag.

Om historien är okänd för er berättar fostermamman själv om den på sin blogg och ger er bakgrunds informationen, finns även bra reportage som belyser historien i Uppdrag granskning.

Läs även andra bloggares åsikter om Myndighetsövergrepp, Marks kommun, Socialtjänsten, Fosterhem